Anna Nordström

Vad vill du förmedla med din konst?
Jag brukar presentera mig själv som en samhällsberättande konstnär. Som konstutövare blandar jag olika material och uttrycksätt även om fotografiet brukar ta mest plats. Små och stora rädslor, någons omsorg eller friktion mellan hierarkier kan vara startpunkten. Att gräva djupare i. Ur skavet och engagemanget uppstår bildberättelserna. Fotograferandet växlar mellan planerat och intuitivt för att hela tiden utmana min vision men också min blick. Drivet är att gestalta det som finns där bakom. Tränga igenom och skala bort. Vara närvarande för att uppfatta det osynliga för att sedan gestalta det ”på mitt sätt”. Målet är att så små tankfrön hos betraktaren.

Vad inspireras du av?
Livets händelser och sammanträffanden i det stora likväl som i det lilla. Vill man vara ännu mer specifik så är det mänskliga möten med helt vanliga människor som är mest intressanta. Min magisterexamen i sociologi påverkar mig hur jag uppfattar världen och vad jag inspireras av.

Har du något speciellt konstminne?
Ett berörande minne var när en kvinna blev så tagen och grät hejdlöst av en utställning så vi var tvungen att kramas. Jag visste liksom inte vad jag skulle göra, hon hulkade så mycket att hon inte kunde prata, men en kram kände jag att hon behövde. Kramen blev uppskattad! Ett mer humoristiskt minne är när jag hade klistrat rödfärgade tamponger inne på toan och någon hela tiden gick och slängde dom (hen var irriterad över ämnet mens). Jag gick och klistrade dit nya!